Om du redan en gång är straffad, då är det lätt att bli haffad.

Klockren text och underbart skönt låt!

Ny stad, Nya möjligheter

Gissa vem som är tillbaka i bloggvärlden?

Haha, precis! Norra Skånes egen Sick Boy!

Detta kanske inte kommer bli ett väldigt långt inlägg,

även om jag har otroligt mycket att skriva om vad som hänt i mitt liv den senaste tiden.

Men jag kan ju iallafall skriva en del, och summera vissa delar, 

och sedan återkomma till olika delar.

Jaha, vad kan då har hänt i mitt liv sedan det senaste inlägget...?

Sju helvetes jävla mycket vill jag lova er.

Jag har hunnit med att bli vräkt från lägenheten där jag var inneboende i "den-stora-staden-i-södra-skåne", jag har testat fler och nya droger, jag hann med att bli ännu mer fucked up,

jag blev kär och började få ett fint och bra liv, men det sket sig givetvis,

jag har gjort en jävla massa olagliga saker, 

jag har suttit i häktet i tre dagar, fick veta att en fd-vän till mig hade golat dit mig,

så då golade jag fan dit han det aset,

jag fick minst fem nya prickar i polisregistret, plus en villkorlig dom,

jag blev brutalt misshandlad av min brors gamla mobbare,

trodde han skulle åka in, för att han hade också villkorligt,

men svinet slapp ut (!?), gissa om det är payback time bitch...!,

jag hängde ut missfostret på sätt och vis på facebook,

han försökte göra detsamma, men fick alldeles för mycket skit för att kunna ha kvar inlägget

på sin facebook.

Summerat och klart.

Som sagt, jag vill återkomma senare till olika saker,

men jag vill ändå visa er att Sick Boy är tillbaka i bloggvärlden.

Men hursomhelst...

Ni kanske vill veta något positivt med?

Okej, por favor mi angelitos!

Igår kväll/natt hade jag ett mycket långt och givande samtal med en mycket fin tjej

som faktiskt också har en dålig erfarenhet av min brors gamla mobbare.

Måste ändå fan säga att... jävlar vilken brud!
Hon är sjukt bra att snacka med, är både rolig och smart.

Vi ska troligtvis ses på lördag och ta en fika, riktigt kul!

Men jag har ju flyttat igen, och glömde min resväska i min allra bästa väns bil,

jävla skit...

Så jag kommer kanske vara tvungen att träffa henne iklädd tränings-overall, haha.

Vafan...?

Hur tror ni att det känns?
Jag kunde leva på soc. bidrag i början på året, lura systemet och få högre soc. bidrag än tillåtet,

kunde tjäna nästan 60.000 kr vissa månader och ha råd att köpa dyra märkeskläder,

kunna gå ut och festa, och även kunna göra som jag ville.

Och nu idag, har jag inte en enda undan sparad krona, visst det kan ju lösa sig på något sätt.

Men komma och möta J., vid tågstationen iklädd träningsoverall känns fan pinsamt.

Men vafan? Okej, jag är ju 22 år, så... så pass mogen är jag så jag kan ta den smällen av pinsamhet.

För jag vill träffa henne ju?

Då så, då gör jag det ändå.

Tänkte faktiskt slå henne en pling om en stund för att se hur läget är.

Funderar på att skriva en låt text om livet nu.

Men först ska jag ta en cigg och fortsätta lyssna på Nationalteatern.

Återkommer nog imorgon, eller redan ikväll.

Kom ihåg...!

Är du född till förlorare, så gör dig till en vinnare!

Peace out fuckers!

It's feels like I'm suffocating... when you're not there.

Even I tell people that they should listen to their hearts,

but I can't practice what I preach

'Cause my mind is totally fucked...

Nu kommer ni säkerligen tycka att detta mestadels kommer att

bli ett depp-och-skit inlägg.

Men det skiter jag fullständigt i, isåfall.

För detta är det som mest fuckar mitt sinne, 

och knasar min vardag just nu.

Ja, nu har det väl pågått så här och liknande i ett par veckor.

Men om sanningen ska fram så gör du mig galen.

Faktiskt, du gör det.

Jag tänker på dig, dag som natt.

Jag ringer/messar när jag säger att jag ska, (till skillnad från dig...)

Jag är ärlig som fan mot dig,

du är fortfarande den bruden som jag gillat som 

jag varit så pass ärlig mot.

Jag säger bara fina och gulliga saker till dig som jag menar.

Jag köper aldrig saker till tjejer för att köpa deras kärlek eller tyckande.

När man gör det till dig, blir du först svårflörtad typ (eller vad fan man ska kalla det), sen blir du rätt så otacksam.

Tror du inte det finns andra brudar jag kan köpa saker till!?

Visst fan gör det, men det finns nästan bara två tjejer 

som jag vill köpa saker till,

min syster och dig.

Jag överväger, helt klart, att leva så som jag gjorde innan.

Iallafall när det gäller kärlek och brudar.

För efter varje gång, så försöker jag innerligen intala mig själv att

kärlek är en lögn, som påstår att den är ensam.

Men varje gång på nytt, 

så börjar mina tankar att blanda och fucka sig.

Men plötsligt, så känner jag att det är 

endast kärlek som kan få mig att bli fri.

Fri från skiten, fri från kriminalitet och fri från mina onda tankar.

Men som vanligt när jag väl hittar en vettig och underbar tjej,

så ska jag då, (inte bara, men mycket),

fucka upp det, för att jag omedvetet känner att jag måste backa.

Annars blir jag bara sårad, 

och då leder det endast till mer skit för mig själv.

Men hursomhelst så känner jag verkligen för att 

sticka från detta skit-landet,

för bara en vecka, eller bara en weekend.

Och leva som jag gjort innan, när det gäller brudar.

Sättet du omöjligen kan bli sårad på.

Ja, delvis one night stands.

Men även festa mer, mer utgång, mer Köpenhamns-resor,

mer nattklubbar, mer strippklubbar, mer lyxbordeller.

Mer uteliv.

Och jag vet att jag fixar det, lätt.

För jag är grym på det, jag är fan en rocker.

Men mer sånt, innebär även 

mer kola, mer poppers och massiva mängder alkohol.

Och sen sitter jag där igen vid helgens slut,

med en teleräkning på 1600:-

och en jävla massa tankar på en viss person,

och en del ångest.

Men att bara stå i ett jävla vägskäl, som jag gör nu.

Innebär mest: 

självmedicinering, djupa samtal med vänner, alkohol på vardagar, 

vara uppe till 5-6 på morgonen, (om jag inte tar några downers och några imovane, eller valium, med lite vin/öl.), 

mycket film, på tok för lite sömn.

Och resultatet av detta blir ofta att

jag har konstiga dagdrömmar, får små och kortvariga, men konstiga hallicunationer på dagarna, inte vet säkert vem jag chattar med på facebook, osv.

Fucked up, eller hur?

För jag vet att jag kan både vara en hård och sjuk jävel,

som en gång jagade en kille med en krossad glasflaska och ville sätta den i huvudet på han, bara för han garvat åt mig och gett mig onda ögat.

Men jag är även en djup känslomänniska.

Så jag vet i helvete inte hur jag ska göra.

Får supa bort min ångest imorgon.

3st Tryptizol hjälper ju inte...

Skit samma...

När jag åker uppåt i landet, kommer jag inte träffa dig.
För min skull...

Det får väl fortsätta att vara samma knas varje dag.

Soon, I'm the one who's given up...

I still remember you...

Detta är och var låten som fick mig att släppa dig, I.

So save your breath, I will not care

I think I made it very clear

You couldn't hate enough to love

Is that supposed to be enough?

I only wish you weren't my friend

Then I could hurt you in the end

I never claimed to be a saint

My own was banished long ago

It really toke the death of hope to let you go

-------------------------
Nu för tiden så bloggar du på en relativt stor svensk blogg.
Jag läser den faktiskt ibland.
Jag är inte patetiskt, eller har någon som helst avundsjuka.

Jag är inte ute efter fame eller liknande, när det gäller min blogg.

Jag bloggar för att jag vill, och för att det kanske finns personer som 

känner igen sig i mitt liv.

True words, from a true sick boy!

Peace out fuckers!

Fuck...

Även en liten bild kan få mig att smått inse hur jävla 

fucked forever, jag är.

Jävla skit...

Jag saknar dig mer och mer för varje jävla dag som går... <3

True, bröder från söder, vet att ni fattar. ;)

I mitt liv är det samma knas varje dag bre.